Min vanliga tur.

Min rygg har pajat. Började redan i fredags, och igår insåg jag att det inte funkar längre. Jag som alltid hur lätt som helst kan få händerna långt framför fötterna med benen utsträckta fick nu ge upp innan jag ens kunde nå tårna. Och att böja på sig är det inte talan om, det är stå upp eller sitta ner på huk som gäller om jag måste ner på golvnivå.

Men då företaget har ett avtal som passande nog heter TryggRygg så har jag en tid hos en naprapat imorgon klockan nio. Så där rök min välbehövliga sovmorgon. Det var ju utvecklingsamtal med min chef imorse, så det var upp tidigt som gällde då med.
Är så trött.
Ryggen värker.
Och har en stor irriterande bula i bakhuvudet som jag helst vill förtränga hur jag fick, men får väl stå för att jag får lite konstiga infall då och då, och att resultatet inte alltid blir det bästa. Fast den här gången kände jag iaf killen till skillnad från den killen vars rygg jag satt på en varm irländsk sommarnatt för snart två år sen. Fattar fortfarande inte varför han bar mig på ryggen.

Om naprapatmannen säger åt mig att jag måste vara hemma och vila kommer jag börja gråta.