Söndag.

Raring: Men du får väl faktiskt ta ansvar för din egen ångest Johanna.

Ja. Ibland får hon till det.

Jaha ja.

Så sitter jag här med min fina kamera. Och undrar, vad ska jag egentligen göra med den? Alltså, det blir ju toppen att ha med den till Malta, men nu då? Vad ska jag ta kort på nu?
Funderar på att helt enkelt sminka mig, fixa håret och ta snyggfoton på mig själv. Känns som om alla andra har såna.
Eller så tar jag och gör middag och städar mitt rum.
Eller sitter kvar här ett tag till tills det bästa alternativet hoppar upp och bankar mig i huvudet.

Måndag.

Nu har jag hämtat kameran! Och det känns jättebra, ska bara köpa ett gigantiskt mineskort så är saken biff. Äntligen!

Äntligen.

Inga mini-me på gång.
Men nu har jag definitivt tröttnat på det här, hormoner eller ej, mina kan ju inte vara i så bra form i vilket fall som helst. Var jag tvungen att ärva just det från mamma? Och så typiskt att jag inte kunde ha fått mensen igår istället, kunde jag ha sluppit att lägga ut 70 kr på ett jäkla graviditets-test. Men bättre sent än aldrig som det heter!

Lördagen.

Känns väldigt spännande att jag fortfarande kan komma på saker jag gjorde i lördags kväll/söndags morse. Och som jag måste dubbelkolla med någon annan som var med för att vara säker på att inte ha inbillat mig.

800 spänn.

Det är inte heller okej.

Men lätt värt det ändå. För var så otroligt roligt, helt galet kul helt enkelt.

En vecka!

Enligt min (iof inte helt tillförlitliga) beräkning är jag en vecka sen. En vecka!

Det är inte okej.

Dags att börja knapra pillerna igen alltså.

Uppföljning...

...mejlet.

Har nu fått svar från Pressbyrån. Hur bra det var att de fick feedback och bla bla bla, det är verkligen någon som suttit och skrivit ett långt ursäktade mejl till mig. Och tillslut en liten muta om att jag skulle få ett glassogram om jag mejlade tillbaka mitt namn och adress. EN MUTA!

Så jag mejlade genast tillbaka.

Utgång.

Jag kanske överreagerade och var en smula brysk och oartig. Att svara ett "Hej!?" med "Nej, jag vill inte prata, alls, överhuvudtaget, lämna oss ifred och gå härifrån! Vi vill inte prata!" samtidigt som jag med händerna visar att this is my space kanske var lite oartigt.

Men klockan halv fem på natten. På nattbussen. Allt jag ville göra var att luta mig mot Raring, prata lite om någon av oss kände för det, men framför allt, bara ta det lugnt, mysa lite och förhoppningsvis somna.

Jag vill inte ha kvart i fem-ragg. Och om jag ville det så kan jag ragga upp någon själv.

Nej ju mer jag tänker på det ju mer önskar jag att jag hade slagit till honom med. Jag spenderar hela dagarna med att vara trevlig och förstående till idioter, jag orkar faktiskt inte det när jag är ledig med.

Mejlet...

verkar ha gett resultat!

Idag kostade helt plötsligt kaffe + bulle 18 kronor, och nu står det klart och tydligt att det bara gäller kanelbulle och croissant. Tänk vad lilla jag kan åstadkomma :)